Biblioteksbladet uppmärksammar årets Malin Koldenius-stipendie

I det senaste numret av BBL hamnar som sig bör Bok- och Bibliotek 2014 i strålkastarljuset. Bland den stora mängd priser som delas ut under Mässan väljer tidningens redaktion att lyfta fram årets Malin Koldenius-stipendie. Skolbibliotek Väst tackar och bockar och sällar sig åter till den taktfasta skara som även fortsatt applåderar årets pristagare.

Hur skapas världens bästa skolbibliotek? Före detta rektor Börje Ehstrand vet

Onsdagens heldagskonferens i Göteborg Skoldag - läsning, lärande och kunskap? avslutas med en timmes gemensam diskussion. En av konferensens tre talare är Börje Ehstrand. Före detta rektor på Rinkeby-skolan och skapare av flera framgångsrika skolbibliotek. 
En sista riktad fråga summerar Ehrstrands minst sagt levande framträdande tidigare under dagen. 

Hur skapas världens bästa skolbibliotek?

Om barnen ska få kunskaper snabbt, levande kunskaper, då måste man utnyttja genvägarna. Den viktigaste genvägen för eleven är att läsa många böcker tidigt. Sen ska de fortsätta att läsa böcker i tidig ålder, men också ta till sig andra människors tankar, funderingar och problemlösningar. Det är väldigt mycket av det här som ingår i böcker. Där finns många tankar som berikar livet. Det kan man inte bara avstå ifrån. 

När man resonerar med lärarna på det här viset så kommer de fram till att vi måste prioritera ett bra skolbibliotek och en välutbildad skolbibliotekarie, så vi får det stöd i lärarlaget som vi efterlyser och behöver. Jag tyckte själv att det var väldigt kloka tankar av lärarna på Rinkeby-skolan, då det var just lärarna som drev på mest i det här. Jag var bara en hantlangare, kan man säga. Det var lärarna som gjorde jobbet. 

Jag är glad att jag fick vara hantlangare. Att jag fick vara med och utveckla skolbiblioteken på bland annat Rinkeby-skolan. Det tog oss emot toppen. Av 120 skolor i Stockholm placerade vi oss på de åtta främsta platserna. Det här berodde på vår medvetna satsning från skolledning, lärare och stadsdelsbiblioteket. Sen måste man ha en bra relation till politiker och chefer om det här ska kunna gå igenom. Det är dessutom ett stort arbete med nätverk som hjälper till att driva på allt det här, så det blir utveckling av det hela. Hjälp och stöd av varandra - för att hjälpa andra, men man behöver hjälp själv också. Det var därför vi integrerade politikerna i området och lät de ha sina möten hos oss på skolan. Då såg de att det vi gjorde var bra.



Börje Ehrstrand: Rektor i Rinkeby 1989-2012. Tidigare klass- special– matematik- och språklärare. Har bland annat erhållit Kunskapspriset på 250 000 kronor, Utbildningsakademins stora pris och Nordiska skolledarpriset. 

Skolorna i Rinkeby satsar mest i Stockholm på välutrustade skolbibliotek och ser läsning och ständig språk- och kommunikationsutveckling som nyckeln till framgång i alla ämnen. Framtidens vinnare har ett rikt språk och är duktiga kommunikatörer. Genvägen till ett rikt språk är att läsa många böcker tidigt.


Länk till konferensprogram: http://skolbibliotekvast.blogspot.se/2014_08_01_archive.html 

Intervjuserie Bokmässan 2014: Skolbiblioteksforskare Louise Limberg, del 1

En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.

Inbokat möte med Sveriges välkända skolbiblioteksforskare Louise Limberg, är igång långt innan intervjun rent formellt tar vid. Eller intervju… Det handlar här mer om ett öppet samtal. Ett samtal utan traditionellt strikta gränser. Ett samtal omkring det mesta av betydelse när det kommer till lärande, och då i synnerhet skolbibliotek. När sen inspelning väl tar vid, är diskussionen om förra årets uppmärksammade utgåva Skolbibliotekets roller i förändrade landskap (BTJ Förlag, 2013) redan i full gång. Bara att hänga med på resan folks. Vi kör.

Alltså, när boken Skolbibliotekets roller i förändrade landskap kom ut, så sågs den snarast som en unik utgåva i sitt slag…

Jo, du skrev det i din blogg efter den konferens vi hade i Göteborg och då protesterade jag. Det eftersom jag gjorde en forskningsöversikt som kom ut redan tio år tidigare. Boken kom ut 2002 och var en forskningsöversikt över skolbiblioteksområdet.

Men kom den ut på det sätt som förra årets bok gjorde?

Ja, det gjorde den väl. Jag tror att det var Skolverket som gav ut den. Alltså, jag gjorde två olika böcker och blandar ihop de båda. Den ena boken var en forskningsöversikt, om sambandet mellan informationssökning och lärande. Den andra boken heter Skolbibliotekets pedagogiska roll – en kunskapsöversikt (Skolverket, 2002).

Här leder Louise Limberg in samtalet på en tredje bok skriven på området. En bok som kom ut 1990. Det blir lite skratt mellan varven, det ska sägas. Men så är huvudpersonen lite av en legend på området. En legend som dessutom får chansen att prata fritt. En röd tråd i samtalet är därför inte alltid fallet, sagt för att om inte annat, ha ryggen någorlunda fri…

Varför kom då förra årets bok ut?

Därför att den förra var för gammal. Det kom väldigt många frågor från fältet. Vi som då jobbade på BHS (Bibliotekshögskolan i Borås) upplevde att det kom förfrågningar från folk. Vi mötte folk under konferenser och så vidare. De frågade om det inte ska komma en ny översikt, eller en ny upplaga.

Den gamla boken var väl bra så länge den fungerade. Framför allt har det hänt mycket under tiden som gått. Skolreformer och nya läroplaner var en sak, men det var så oerhört mycket som var annorlunda i medievärlden.

Det höll därför inte riktigt, då det knappt fanns någonting med om digitala medier. Om sociala medier fanns ingenting alls.

Om man nu inte skulle ha läst boken, så kan ändå dispositionen visa att det fanns en avsikt att få med vissa valda delar den här gången.

Det är riktigt. Där skulle finnas ett historiskt perspektiv, en presentation och analys av villkor för skolbibliotek så som dessa kan utläsas via aktuella styrdokument, institutioner och intressenter på området. En nyhet i relation till tidigare böcker är ett fylligt kapitel om samspel mellan forskning och yrkespraktik på skolbiblioteksområdet. Därefter ägnas ett kapitel vardera åt skolbibliotekets kärnverksamheter, läsfrämjande respektive informationskompetens.

Om vi koncentrerar oss på den biten som du har skrivit, den som tecknar ned översikten av området skolbibliotek ur ett historiskt perspektiv. Det vore intressant att höra något om hur du angrep hela det här området som kapitlet spänner över, ungefär hundra år. Hur gick det till?

Det är sådant som går att göra när man är väl förtrogen med ett område. Jag hade året innan skrivit ett fylligt kapitel i den antologi som kom ut hundra år efter den första biblioteksförfattningen. Det var en bok där redaktörerna var Anders Frenander och Jenny Lindberg (Styra eller stödja? Svensk folkbibliotekspolitik under hundra år, Bibliotekshögskolan i Borås, 2012). I den boken hade jag ett kapitel om skolbibliotekets historia 1911 till 2011. För den studien hade jag redan gått igenom ett stort material.

Hur framställs perioden i boken?

Det var mycket fokus på politiska dimensioner, eftersom boken som helhet handlade om bibliotekspolitik under hundra år. Det är inte det enda jag har gjort i bibliotekshistoria. Jag har undervisat på området och skrivit andra texter. Det är klart att jag går tillbaka och tittar, läser i källor vad som sagts och skrivits. Men, som sagt, jag är väl förtrogen med området som sådant.

Du känner dig bekväm kan man säga?

Ja, absolut. Jag har ju jobbat med området så länge.

Vad är dina reflektioner omkring hela den här långa perioden på hundra år?

Det är inte enkelt att säga så här rätt upp och ned, men jag vet att jag slutade mitt kapitel om vad som var återkommande och vad som samtidigt var väldigt annorlunda. De saker som var beständiga omkring skolbibliotek och de människor som ägnade sig åt detta under de tidigare decennierna under 1900-talet. De brottades delvis med samma sak.

De var upptagna av barns läsförmåga, läsutveckling, läsinlärning och läsförståelse.

Det talades inte direkt om informationssökning då, utan mer om att eleverna skulle lära sig att använda olika typer av facklitteratur för att lära sig om olika ämnen. De var upptagna av att skolbibliotekets verksamhet och material skulle vara användbart för det som eleverna skulle lära sig i skolan. Sen hade de också en idé om att de kunde stötta eleverna i deras fritidsläsning. På det sättet är det mycket som är gemensamt, men sen är villkoren för hur man jobbar helt annorlunda.

Skolan idag är väldigt annorlunda… Det kan man alltid diskutera för övrigt. Men grundläggande är det samma mål det handlar om. Någonstans är det grundläggande att man har strävat efter att eleverna ska bli fullvärdiga medborgare i ett demokratiskt samhälle. Sen formuleras det på olika sätt.

Värdegrund och mål är rätt så lika alltså?

Ja, men sen är de pedagogiska metoderna väldigt annorlunda. Villkoren för lärandet. Samhället som sådant. Vilka som går i skolan inte minst. Hela internationaliseringen av det svenska samhället.

Sen har vi nu de helt nya medievärldarna. Alltså, när böcker för 100 år sen var dyrgripar och där det i många hem för 50-70 år sen bara fanns Bibeln och Postillan fortfarande, så går det nästan inte att föreställa sig hur mediesituationen förändrats.

Inte minst gäller det villkoren för barns läsande idag, i synnerhet i de nya digitala världarna, där det också kan vara svårt för de vuxna i skolan att följa med barnen. Dagens skola ställer stora krav på elevers självständiga lärande. Det förekom självständiga uppgifter, även på 1920-talet, men det är praxis nu för tiden – att eleverna själva ska ta sig an uppgifter, som till exempel projektarbete, enskilt eller i grupp.

Det grundar sig i pedagogiska metoder och teorier. Sen finns det politiska förtecken omkring det här också.

Just de politiska frågorna är något du tar upp i boken. Frågor på politisk nivå faller ofta samman på grund av olika uppfattningar på området, beroende på vilka som tagit beslut…

Nu blev det inte så olika. Det var ju det som visade sig.

Först en bibliotekslag på 1900-talet. Sen den senaste skollagen och den nya bibliotekslagen på det. Lagen har kommit till, men det finns inga instrument för att genomföra eller följa upp den. Allting lämnas till kommunal och lokal nivå, där makten finns över skolan. Det finns väldigt många dåliga skolbibliotek fortfarande.

Du som har verkat så länge inom området och som ser de brister som fortfarande finns. Visst, de goda exemplen finns, men i det stora hela finns mycket kvar att göra. Vad är det som behövs göras idag, så det i praktiken blir en likvärdighet på området?

Tittar man på kommunal nivå så finns det goda exempel. Jag träffade precis en person som jobbat som skolbibliotekssamordnare i Jönköping och nu flyttat till Linköping. Hon var överlycklig. Linköping är ett exempel på en väldigt bra kommun. Men då finns det en skoldirektör där. Han var i Växjö tidigare.

Du syftar här på Lars Rejdnell?

Ja, precis. Vissa personer med makt som på något sätt kan utskilja det här och som tror att det här är värt att satsa på. Personer som arbetar målinriktat, med tydliga strategier, allt för att kunna göra den typen av satsningar.

Nu finns den nya skollagen och den nya bibliotekslagen, men det finns väl inga uttalade sanktioner vad jag vet.

Efter att boken kom ut, vilket var inför förra årets Bokmässa. Vad har hänt?

Den blev väldigt väl mottagen. Många av oss som har varit med och skrivit boken, inte bara jag, har varit inbjudna talare på en rad olika konferenser, i en rad olika sammanhang. I akademiska miljöer och ute på fältet. På bibliotekskonferenser i olika sammanhang. Vi har inte fört någon statistik, men Cecilia Gärdén, Helena Francke, Mats Dolatkhah och Anna Hampson Lundh har föreläst en hel del. Jag har själv varit ute flera gånger och boken har fått bra gensvar, både i politiska, akademiska och rent professionella sammanhang. Det är glädjande och känns väldigt bra. Det i sig har ett värde, men en sak som samspelar med detta och som är väldigt intressant, är vad jag sett i år omkring MIK (medie- och informationskunnighet). Det är ett begrepp som väldigt snabbt fått en stor spridning.

Ett begrepp som inte ens Skolverket använder sig av… än.

Jag vet det och jag har all respekt för att de inte gör det.

Här kommer vi med hjälp av Louise Limberg själv oavkortat in på området MIK. Ett område som redan tidigt var planerat att beröras - dels då MIK idag är på mångas läppar, dels för att bibliotekarie Sofia Malmberg ingår i årets intervjuserie från Bokmässan. En bibliotekarie som i år fått sin bok ”Bibliotekarien som medpedagog” utgiven på BTJ Förlag. Intervjun med Sofia Malmberg går redan nu att läsa här på bloggen.

Fortsättningen på den här intervjun publiceras även den på bloggen, då som en andra del på ett längre samtal om allt från - Skolbibliotekets historia i Sverige till det ”nya” (men ännu inte vedertagna) begreppet MIK.

Intervjuserie Bokmässan 2014: Sofia Malmberg "Vi måste sätta bibliotekarien på kartan”

-->

En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.

Vissa möten och intervjutillfällen sätter sig direkt. Andra ska trilskas och stöka runt o det grövsta. Hur mötet med skolbibliotekarie Sofia Malmberg från Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm ska bedömas utifrån ovanstående är inte helt givet. 

O ena sidan är Sofia Malmberg oerhört tydlig och direkt i sin mission, men då handlar det också närmast om ett upprop - För bibliotekariens rätt att ta plats. För bibliotekarien som medpedagog i dagens mångfacetterade skola. 

O andra sidan är det en krasch utan dess like. Ljudspåret från det första intervjutillfället är bokstavligen raderat. Ingenting av Sofias upprop finns kvar.

Samtidigt... det är mitt i allt det där, på plats under Bokmässan, som trovärdigheten bakom Sofia Malmbergs ord på allvar gör sig gällande. 

En kort signal, sen är allt  återställt. Bibliotekarien ställer upp på nytt. Utan minsta tvekan infinner hon sig och bjuder så för en andra gång, på sin högst personlig berättelse - om sin nya bok utgiven på BTJ Förlag, om sin passion för läroprocessen, om sin stora kärlek till eleven och dess inneboende förmåga att skapa. Bara att njuta och ta lärdom folks - Uppropet sitter precis där det ska. På pränt. För alltid.

Som inledning, ge oss en bra bild av vem Sofia Malmberg är.

Jag är en väldigt driftig bibliotekarie som ser till att det händer. Jag gillar när det är kreativt. När det händer mycket saker på en gång. Saker som gör skillnad.

Du är bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm. Hur ser ditt uppdrag och arbete ut?

Mitt uppdrag är att vara en del av elevernas måluppfyllelse. Att arbeta med pedagogiska projekt i klassrummet. Projekt som integrerar i den ordinarie undervisningen, där jag fungerar som medpedagog till läraren.

Utifrån din och dina kollegors arbetsformer och med ett starkt stöd från BTJ Förlag, föddes en idé om att skriva en bok om ert arbete. Hur kom allt det här till egentligen?

Saken var den att jag inte kände att jag hade någon bibliotekarie jag kunde prata med. De jag pratade med förstod inte riktigt vad jag menade. De jobbade på helt andra sätt. De hade inte kommit dit att de jobbade efter läroplanen på riktigt, där de integrerade sitt arbete i undervisningen. Jag kände att jag hade ett behov av att utbyta tankar kompetensutvecklande tankar och diskutera med någon. Jag ville läsa om det också och började titta runt. Det måste finnas något skrivet om det här, tänkte jag. Men då sa Eva (BTJ Förlag), som blev min förläggare senare, att det inte fanns något skrivet.

”Kanske du vill skriva den boken Sofia?”. Det ville jag naturligtvis.

När du säger ”på riktigt”, vad menar du då?

Att det man gör verkligen spelar roll för elevens måluppfyllelse. Att det som görs av bibliotekarien är med i undervisningen redan från början. Att jag som bibliotekarie är med från start och strukturerar upp lärarnas planering, vad gäller just det projekt som ska göras.

Inga sporadiska punktinsatser med andra ord, utan det ska finnas en ”röd tråd” genom det arbete som görs?

Absolut. Det ska finnas klara kopplingar till läroplanen hela tiden. Läraren ska vara med, för att kunna spinna vidare på det jag säger under lektionen, och använda det senare.

Kommer ni ihåg vad vi pratade om då?

Kommer ni ihåg vad vi gjorde?

Boken heter ”Bibliotekarien som medpedagog”. I fokus står arbetsmetoder och till det - en idébank för läsaren, där avstamp tas i det nya begreppet MIK (medie- och informationskunnighet). Vad är MIK, enligt dig?

Det är ett väldigt stort begrepp och det är ganska nytt. I mina tankar är det nog så, då jag jobbar med informationssökning och källkritik, att det är en ny etikett på just detta.

Vad är då det nya med MIK?

Nu är jag kanske inte rätt person att svara på det, men det är väl en del bitar i detta som är mer övergripande. Det handlar ju i grund och botten om källkritik. Det nya skulle kunna vara att det finns en sammanbindande term, som gör att det blir mer legitimt att arbeta med det här i läroprocessen.

Skolbibliotek Västs årliga pris Malin Koldenius-stipendiet gick 2013 till Barbro Oxstrand i Göteborg. En lärare som gjort en licentiat på Göteborgs Universitet kring just MIK. Underlag för arbetet var framför allt Unescos riktlinjer. Hur närvarande är de för dig i ditt arbete?

Jag har inte Unesco i fokus när jag jobbar, utan för mig är läroplanen i fokus. Sen kan jag bygga vidare på det som finns i Unesco. Jag ställer upp på begreppet som sådant. Men för mig är det läroplanen som gäller, då den är här och nu, för mig och lärarna.

Så läroplanen är det som gäller?

Ja, annars har jag inget existensberättigande i klassrummet. 

Vad är enligt dig essensen i er nya bok?

Essensen i boken är mycket – att vi som bibliotekarier behöver ta plats. Vi behöver visa att vi finns, att vi kan och att vi vill. Det är en sak om jag som bibliotekarie är kompetent. Det är jättebra, men om ingen vet om det så spelar det ingen som helst roll. Jag kan sitta där i biblioteket och klaga, och undra varför de inte kommer och jobbar med mig. Undra vad det är för fel, surna till och bli bitter över det. Eller så gör jag någonting åt det. Jag går till lärarna och säger att det här kan jag. Jag har det här projektet på gång. Jag vill jobba med dig. Vill du jobba med mig?

Att jag syns i alla möjliga pedagogiska sammanhang, för att visa att det här är någonting som är vitalt för mig. Visa att jag kan bidra till undervisningen. Att vi kan ta hjälp av varandra. Att vi kan lyfta ihop våra kompetenser och skapa någonting helt nytt.

I boken lägger du och din kollega kraft på att lägga fram ”entreprenörskapet” för bibliotekarien. Är det vad du talar om nu?

Ja, det kan man säga. För mig är entreprenörskapet två delar.

1. Att eleverna ska ansvara för sin egen läroprocess. De ska känna att det här är angeläget för mig. Det här vill jag jobba med. Där finns jag med som coach och som handledare, men det är eleverna som gör jobbet.

2. I det projekt jag bedriver vill jag att det ska finnas en koppling till någonting. Alldeles för ofta blir det som eleverna ska producera ett papper som hamnar på lärarens kateder. Det rättas och kommer tillbaka. I bästa fall hamnar det i en pärm. Sen glöms det bort.

Det här ska kännas angeläget. Det ska kännas att det är på riktigt. Det ska bli ett material som går att visa upp för kompisar, för släkt… då blir man också mån om att jobba lite extra. Då vill man att det ska bli riktigt bra. Eleven upplever att det spelar roll det som görs.

Blir det något mer än en pappersprodukt på er skola?

När jag är med så blir det väldigt ofta något mer än en pappersprodukt. Det blir någonting som går att visa upp. Ibland innebär det att vi får till ett konkret samarbete med näringslivet, där de delar med sig av sitt kunnande och sin kompetens. Ibland att eleverna skapar film eller arbetar med bloggande.

Om jag utgår ifrån vad boken förespråkar och tillåter mig att lämna ett påstående. Det här är i stort vad många skolbibliotekarier redan gör idag, fast det inte alltid syns under ett samlat namn. Vad säger du då?

Absolut. Det är väldigt många bibliotekarier som gör ett fantastiskt bra jobb, men det syns inte. Man gör vissa delar kanske och man är väldigt bra på vissa delar. Men det syns inte, för man talar inte om att man gör det. Det som görs lyfts inte fram. Återigen, vi måste ta plats. Det här gör jag och jag är kompetent på det här området. Jag är bra på det jag jobbar med. Det måste visas mot skolledning och lärare. Se till att synas i press. Synas i alla möjliga sammanhang. Sätta bibliotekarien på kartan.

Det kan vara väldigt nedslående att lämna ett arbetslagsmöte och känna att det inte går fram. Lärarna köper det i teorin men det händer ingenting. Då gäller det att göra saker på ett annat sätt, inte göra mer av samma om det är fel. Det är här viktigt att tänka nytt.

Som jag har upplevt saken finns det idag en viss oro över att MIK ska konkurrera ut ordinarie skolbiblioteks-verksamhet, liksom skolbibliotekariers yrkesroll i skolan. Existerar enligt dig ett sådant hot, eller får verksamhet och bibliotekarier snarare extra dragkraft i och med nuvarande intåg av MIK i skolans värld?

Det här talar bara till vår fördel. Det är det här vi jobbar med. Det här är vårt kompetensområde, så det är klart att vi hoppar på det här tåget. Det här fungerar mer som extra bitar till vår verksamhet. Jag ser inget som helst hot här.

Bokmässan i år – Du gör och har gjort en hel del nedslag redan, inte minst som föreläsare, vad jag har förstått. Vad har varit roligast hittills?

Det som har varit jätteroligt är att stå där. Sen det som händer efteråt. När man får det där utbytet med kollegor. Reflektioner kring hur man gör med problem. Hur olika problem ska kunna lösas.

Jag hade till exempel en workshop och föreläsning i Axiells regi, där workshopen fokuserade mycket på:

- Hur gör man för att skapa det här projektet?

- Vilka element behövs?

- Hur ser man till att det faktiskt händer?

Den processen tycker jag är oerhört intressant.

Stämmer det att en ny bok är på planeringsstadiet?

Det stämmer. Jag har precis fått kontrakt med mitt förlag för en andra bok. Den första boken handlar om informationssökning och källkritik. Den andra boken kommer att fokusera på biblioteket som social faktor.

Hur kan vi använda sociala engagemang för att skapa intresse för läsande miljöer och för läsande kontext. Läsande förebilder, poetry slam, den typen av saker. Allt för att skapa ett intresse för biblioteket. Det finns så oerhört mycket saker som unga kan välja att göra idag. Saker som inte är biblioteksrelaterade. Varför ska de då välja biblioteket?

Jag frågade i föregående intervju Elin Lucassi från Kungliga Biblioteket om hon verkligen hinner med allt. Dags att fråga dig detsamma – Hur hinner du med?

För att jag tror på att utforska nya saker. Bra saker som kan vara utmaningar för mig som yrkesperson. Saker som jag från början kanske inte har full koll på, men som jag lär mig under resans gång.

Hittar du några utmaningar?

Ja, det gör jag hela tiden. Nya spännande saker. Nya kontakter. Då måste jag tänka lite mer. Vad får de ut av det här? Vad kan de bjussa på - vad kan jag bjussa på? Vad kan vi göra tillsammans?

Slutligen. Dina fritt valda ord riktade till Skolbibliotek Väst-bloggens läsare. Hur låter de?

Vi som bibliotekarier måste ta plats. Vi måste vara kreativa och faktiskt våga vara de som stör. Vi är väldigt rädda för att störa, men det är just det som vi måste göra. Vi måste våga störa och det i alla möjliga sammanhang där lärare inte väntar sig att vi ska finnas. Ställa frågor.

Hur gör du här? Varför tänker du på det här sättet? Skulle vi kunna göra så här istället?

Det finns att göra Sofia.

Alltid. Hur mycket som helst.

Stort tack!

Tack.

Intervjuserie Bokmässan 2014: Elin Lucassi - Samordnare på KB

En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.

Först ut i årets intervjuserie är Elin Lucassi, samordnare för skolbibliotek på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Under en dryg halvtimmes samtal, mitt i vimlet på Svenska Mässans andra våning, tas allt från aktuella insatser signerade KB, till skrivande och serietecknande upp. Elin Lucassi själv (för dagen extra upplivad efter ett givande montersamtal om KB:s pågående skolbiblioteks-projekt) är på ett sprudlande humör. Exklusivt förpackat - återgivet, i stort sett helt utan tillputsning och redigering. Närmast som en ”modern podcast-inspelning” i skrift. Håll till godo folks!

För de som inte känner till dig. Vem är Elin Lucassi?

Jag jobbar som handläggare på Kungliga Biblioteket (KB). Där har jag ansvar för frågor kring utbildning och lärande, vilket på senare år för min del främst har betytt ”skolbiblioteksfrågan”.

Rent konkret, vad är din roll på Kungliga Biblioteket?

Det är ett myndighetsjobb. Vi har sen några år tillbaka ett utökat uppdrag. Vi har hand om alla offentligt finansierade bibliotek. Det var i den vevan KB anställde mig. Jag tror att behovet uppstod av att ha någon som hade kunskaper om skolbibliotek specifikt. Någon som kom från skolbiblioteksvärlden.

Vi ska jobba för nationell samordning och utveckling. Mycket av det jag gör är att kartlägga saker. Ofta har man en känsla för hur saker och ting är, men man måste veta för att kunna ta beslut. Sen kan det också vara att jag stöttar upp med information som man anser sig behöva i biblioteks-Sverige. Det kan också vara att jag, tillsammans med den expertgrupp som jag har hand om, formulerar riktningar. Även om KB inte är en myndighet med något tillsynsansvar, som kan utmäta böter eller liknande. Vi kan mer peka åt olika håll och rekommendera saker.

KB:s roll omkring skolbibliotek, hur lyder uppdraget?

Uppdraget är som för hela det offentliga biblioteksväsendet - Samordna och utveckla. Vi har några uppdrag som vi måste göra. Det är bland annat att föra statistik. Där kommer skolbiblioteksstatistiken in, vilket många har stor nytta av. När det gäller att samordna och utveckla blir väldigt mycket en diskussion mellan myndigheten och fältet. Det är därför vi har vår inflytandestruktur med expertgrupper.

Jag har en expertgrupp som heter ”Utbildning och lärande”. Den är till stor del en omvärldsbevakning för myndigheten - Vad är det som händer? Var finns utmaningarna? Vad är det som behöver göras?

Hur kom du in på det här med skolbibliotek och KB egentligen?

Min bakgrund är som gymnasielärare med ämnena svenska och religion. När jag började jobba fick jag som av en slump, vilket det är ofta är när man börjar i yrket, en ”sån där jobbig klass” som ingen annan ville ha. Då visade det sig att jag var ganska bra på det. Jag jobbade ganska mycket specialpedagogiskt. Jag bytte efter ett tag till något som kallas för resursskola. En skola som bara har elever i behov av särskilt stöd. Jag jobbade där ganska länge och kände till slut att det blev tungt. Det är otroligt krävande. Eleverna är en sak, men när personalgruppen inte fungerar som den ska… Jag kände att jag ville göra något helt nytt. Jag är väldigt metodisk av mig, så jag lade upp ett scenario framför mig. Av en slump dök det upp en annons där en gymnasieskola ville ha en pedagog som skulle bygga upp en pedagogisk verksamhet i ett gymnasiebibliotek. Jag sökte tjänsten och fick den. Jag började jobba på en gymnasieskola med verksamhetsansvar för biblioteket.

Vilken skola var det?

Farsta Gymnasium. Jag jobbade där ganska länge. Jag byggde upp verksamheten. Jag gick på fortbildningar för bibliotekssidan och utbildade mig inom området. Sen blev det samma sak igen. Jag började bli sugen på något nytt. Då fick jag två jobberbjudanden. Det ena var som illustratörsagent. Det andra var som myndighetsmänniska på Kungliga Biblioteket. Då tog jag jobbet på Kungliga Biblioteket.

Det metodiska i Elin vann, menar du?

Ja, precis.

På KB: Vad händer just nu omkring skolbibliotek?

Expertgruppen fortsätter att vara igång. Jag har precis avslutat några projekt som vi har gett projektmedel till. Jag hade precis ett samtal här på Bokmässan tillsammans med Södertörns högskola och Nacka gymnasium. De har haft ett projekt som är jätteintressant. Med projektmedel från KB, som jag och min expertgrupp handlagt.

Projektet handlar om hur man ska jobba progressivt med elevers informationssökning och källkritik. Från gymnasiet upp till högskolenivå. Det är ett jättespännande projekt där de använt sig av två gymnasieklasser och sina lärarstudenter. Det här har också skrivits in i lärandemålen för lärarstudenterna. I deras VFU (verksamhetsförlagd undervisning) får de uppgifter kring skolbiblioteket. Jag är oerhört tacksam för det här. Det blir ännu en press på de skolor som inte har en biblioteksverksamhet när det kommer studenter från högskola och universitet och säger: vi måste ha skolbibliotek för att kunna jobba som lärare. Det ingår i vår utbildning att vi ska jobba med skolbiblioteket som pedagogiskt verktyg. Det här hjälper mig oerhört mycket. Jag har hittills försökt jobba och pressa fram det här på andra sätt.

Vilka sätt då?

Jag har till exempel gjort en kartläggning av hur lärarutbildningarna i Sverige jobbar med just skolbiblioteket som pedagogisk resurs – för de blivande lärarna. Den visar att det ser extremt olika ut i landet. Södertörns högskola var en skola som hakade på det här lite och de har nu skrivit in det här i lärandemålen. En sak till som blev intressant i det här samtalet på Bokmässan är att det blir så tydligt, att det som jag håller på med hela tiden när jag åker omkring och pratar om skolbibliotek - Att det är skola och bibliotek som tillsammans måste mötas. Det via ny verksamhet. Det går inte bara att vara skola, det går inte bara att vara bibliotek. De måste börja prata med varandra. Det upplever många som svårt. Här blev jag så himla glad för det här projektet. Dels har det varit väldigt givande för alla inblandade.

Gymnasiebibliotekarien känner att det har blivit ett superlyft och en kompetensutveckling för hennes del.

Högskolan känner att det är ett kompetenslyft för deras del.

Studenterna är jättenöjda.

Nu berättar även de på Nacka gymnasium att de i sin tur blivit kontaktade av en grundskola som vill göra motsvarande för sina elever. Man har alltså börjat prata med varandra över de här ”inbillade gränserna”. Man hjälps åt. Det är ju samma elever hela vägen. Det är väldigt intressant.

Nacka gymnasium är, och har under en tid, varit en skola som det händer mycket omkring. De har satsat på digitala lärarresurser, anordnat diverse Teach-meet och även vunnit pris som Årets skolbibliotek. Stämmer den uppfattningen, tycker du?

Absolut. Sen ska sägas, och det nämnde också Nacka gymnasium, att det hjälpte arbetet att de fick pengar av KB. De kunde ta in vikarier för att åka iväg på saker. Det är ändå rätt mycket logistik med att flytta 65 elever från gymnasiet till högskolan. Det behövs någon som håller i biblioteket under tiden och så vidare. Med vårt stöd kunde de göra alla de här sakerna.

Skolbibliotekskartläggningen är på gång. 

Vad är det som gäller för insamlingen den här gången?

Nu är det inte jag personligen som ansvarar för statistiken, utan det är Cecilia Ranemo. Men jag vet att vi redan har fått en del feedback. Första utskicket har gått ut. Ganska många skolor har tyvärr någon typ av filter då utskick innehåller länkar. Det ger oss en himla massa jobb. Sen hör en del rektorer av sig och menar att det här kommer att bli svårt, då de inte vet någonting. Det kan jag tycka är intressant, då det samtidigt är rektorn som är huvudansvarig för skolbiblioteksverksamheten.

Närvaron av skolbibliotek på årets Bokmässa är liksom förra året minst sagt riklig. Var skulle du säga att skolbiblioteksfrågan i Sverige befinner sig idag?

Skulle du ha frågat samma sak förra året hade jag svarat:

Det står lite för stilla. Eventuellt kan det ha berott på att alla vid tidpunkten - satt lite still i båten inför valet, tänker jag. Nu har ju valet varit, även om vi inte vet vad resultat blev.

Jag ser ändå med tillförsikt på läget. Bara att prata om det här projektet med Nacka och Södertörn gjorde mig väldigt upplivad, då det visar att det går att göra saker om man bara vill. Jag kommer att fortsätta med det som jag håller på med - nämligen att peka ut de saker jag tycker är viktiga. Att också fortsätta stötta skolhuvudmännen i det ansvar som de faktiskt har. Många har känt det som rätt obehagligt, då man inte vill ha det ansvaret, vilket jag tror beror på att man känner att man inte riktigt kan det här.

Det är en tuff situation för rektorerna idag, menar du?

Alltså, jag förstår verkligen rektorerna. Det är så otroligt mycket som de ska ha koll på, ansvara för och fixa. Därför försöker jag dra mitt strå till stacken och helt enkelt hjälpa till att stötta upp omkring frågan, så det blir lättare för dem. Det jag gör är att skapa digitala, kortfattade, konkreta broschyrer – riktade direkt till skolhuvudmän.De är extremt konkreta och tar upp olika frågor som de behöver ha koll på.

Finns de här broschyrerna tillgängliga redan nu?

En första broschyr är färdig. Den finns att ta del av på KB:s hemsida www.kb.se under fliken ”offentliga bibliotek – skolbibliotek”.

Den första broschyren handlar om hur man gör när det ska till formaliserade samarbeten med folkbibliotek.

Nästa broschyr kommer att handla om det mångspråkiga skolbiblioteksarbetet. Ett område många kan få ångest över. Till och med bibliotekarier kan känna ångest över området, då det är ett område som många inte känner sig bekväma vid.

Tanken är att den här typen av broschyrer ska fortsätta ges ut av oss.

Jag går ut med information på både ”Biblist” och Skolverkets ”Skolbiblista”. Jag tar gärna emot tips på vad framtida broschyrer ska handla om.

I år kommer Sofia Malmberg från Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm att intervjuas. Framför allt med fokus på hennes nyutkomna bok på BTJ Förlag ”Bibliotekarien som medpedagog”.

I fokus ställs det tämligen nya begreppet MIK (Medie och informationskunnighet). Vad är din syn på MIK och den satsning som nu börjar ta vid inom den svenska skolan?

Det är en del snack och det fajtas en del nu i början, till exempel om vad begreppet ska ha för namn. Det här blir intressanta diskussioner. Det är alltid viktigt att definiera – Vad är det vi menar egentligen?

Jag tycker att Statens medieråd www.statensmedierad.se har gjort jättemycket bra grejer på området.

Vad har de gjort?

De har gjort lektionsmaterial för området. De har också fattat att: skolbiblioteken måste vi jobba med. Det istället för att bara göra lektionsplaneringar som är riktade till lärare, där de ska jobba med informationssökning med mera. Förra hösten gjordes också en lång turné runt landet där de åkte runt och pratade om skolbibliotek och MIK. Utifrån det berättades vad just de kan göra. Jag tror att Statens medieråd har fattat det här, men sen gäller det att få ihop det som vi pratar om – att skolbibliotek och skola behöver mötas. Att samarbete ska genomsyra alltihop. Här är sen frågan - vad det beror på att det är svårt att få till samarbeten.

Vilka orsaker ser du?

Det finns teorier om att lärare och bibliotekarier är väldigt yrkesstolta. Att man vill värna om sitt. Sen har det kanske inte varit en tradition, i alla fall inte i läraryrket, att steppa ut från sitt klassrum och dela med sig, liksom att samarbeta med sina kollegor. Jag tror att det här är på väg att förändras. Samma med bibliotekarier som har en hög yrkesstolthet, samtidigt som de är lite undervärderade gentemot lärare. De har lite mindre betalt. Nu har lärarna börjat kämpa sig upp. Här måste bibliotekarierna hänga på.

Bibliotekarierna som nu ska kliva in i skolans värld…

Precis. Där är boken av Sofia Malmberg och Teo Graner jätteintressant. Hur de pratar om sin roll som pedagoger, där Teo är IT-pedagog och Sofia är bibliotekarie. De nämner i boken att det kanske sticker i ögonen på en del, då de tar sig in på den pedagogiska arenan. Det utan att vara pedagoger. Men jag tror att det är dit vi måste gå.

Det kom upp en massa frågor efter det samtalet jag hade tidigare idag:

- Hur ska vi tänka nu, då vi bestämt att skolbiblioteken ska vara lagstadgade?

- Det finns förvisso ingenting om personal i biblioteket, men det är väl ändå dit man vill?

- Sen också, hur ska vi tänka omkring den framtida bibliotekarieutbildningen?

- Då måste det in pedagogiska moment i utbildningen, eller?

Nu börjar det se ut som att vissa lärarutbildningar börjar närma sig bibliotekariedelen, då man lägger in lärande mål – hur ska man använda ett skolbibliotek? Då känns samtidigt naturligt att man också närmar sig från andra hållet.

Fast din kartläggning visar att det ser väldigt olika ut?

Så är det. Men då jag är positiv tänker jag att det måste närma sig från båda hållen. Sen när Bibliotekshögskolan i Borås går mot sin omorganisation kommer deras två institutioner idag att ligga ihop.

Vi måste dit. Sen får vi se hur lång tid det tar.

Spännande.

Ja. Fatta hur bra det kommer att bli när allting är klart.

Elin, nu är du myndighetsperson och jobbar, men sen ska du även ha två dagar fyllda av nöje under mässan också. Du är ju faktiskt förlagd författare också. Serietecknare för att vara mer exakt.

Berätta, vad är det du gör?

Jag bearbetar mina dagliga trauman i text och bild. Jag tecknar serier på lite olika ställen. Beroende på var man går någonstans får man olika serier. Tecknar man i en bransch-tidsskrift, då är det nischat mot just den branschen. Då är serie-striparna lite riktade mot det.

Jag kan tänka mig att det finns en hel del material därute?

Det finns mycket material. Jag har alltid tecknat. Det har alltid varit min grej. När man då upptäcker att man kan kombinera ord och bild, och göra serier… då är det helt fantastiskt. Det ligger lite sanning i det där med att jag bearbetar en del saker. För när jag ska göra en serie, då gör jag oftast kortare saker. Jag gör oftast inte tio-sidors serier.

Jag gillar nämligen att tänka på: Vad handlar det här om egentligen? Vad är essensen? Vad är kärnan? Jag vill ta plats med en analys och en snygg poäng, liksom en prestation som är ungefär tre rutor. Då måste man verkligen veta vad det handlar om. Man kan inte hålla på med en massa fluff. Skriver man en roman så kan man resonera och göra en massa. Här måste man ha tänkt hela vägen.

Serien är väldigt direkt i sin komposition, menar du?

Ja, så är det verkligen. Det sätt som jag gör serier på gör att jag måste fundera fram och tillbaka jättemånga gånger - på de saker som jag gör. Det är ganska skönt.

Rätt mycket av ditt material ligger ute på nätet. En enkel sökning och det dyker upp mängder. Men du skriver ju även för Litteraturmagazinet. Finns det plats för ditt material där också?

Jag började recensera böcker i Litteraturmagazinet. Sen såg de att jag höll på med serier. Då frågade de om jag ville publicera det också.

Då började jag göra serier för dem. Sen gör jag även serier för Biblioteksbladet och jag är även med i en del antologier.

Sen efter nyår kommer jag ut med en egen bok.

Då står det ett förlag bakom den utgåvan, antar jag?

Ja, det är Kartago förlag som ger ut boken.

Gör du även jobb i deras monter här på Bokmässan?

Ja. Jag är med i en antologi som de ger ut. Den har kommit ut precis, så vi ska signera den, bland annat.

Enbart kvinnliga serie-tecknare om jag såg rätt?

Det stämmer.

Är det många tjejer som håller på med serietecknande idag?

Ja, det är ganska många som håller på idag. Mycket fler än vad det var när jag växte upp. Jag läste serier som mest killar ägnade sig åt, så…

Vad beror det på att det är så många som skriver serier idag, tror du?

Det är väl feminismens framsteg. Tjejer är involverade i alla möjliga saker idag. Det är kul.

Du är som sagt även skribent för Litteraturmagazinet.

Alltså, hur hinner du med?

Haha. Jag har gått ned lite i tjänst faktiskt. Jag jobbar 80 procent på KB nu. En dag i veckan jobbar jag med andra saker. Sen tittar jag inte på TV. Jag ritar och skriver istället. Jag har naturligtvis haft perioder när jag kommit hem från jobbet och tittat på TV. Det var jätteskönt, men inte särkilt utvecklande. Sen fick jag barn. Då blir man tvungen att utvärdera allt man har och bara ha kvar det som är viktigast.

Just det med att ha tecknandet som min grej är att jag kan göra det när som helst. Jag har ritgrejer med mig nu. Jag ritade på lunchen (Elin vecklar här upp sin skrivbok, en röd textrad vittnar om att något om Gudrun Schyman kan vara på gång). Alltså, det är snabbt gjort. Jag behöver inte ta mig någonstans, man kan köra direkt… Det är som att läsa. Det är bara att öppna en bok så är man igång.

Mmm, det låter som att de där 80 procenten kan sjunka ytterligare.

Haha.

Slutligen.

Dina fritt valda ord riktade till Skolbibliotek Väst-bloggens läsare. Hur låter de?

Det jag tycker är den största och viktigaste grejen - Nu har vi länge diskuterat och pratat om vad det är vi menar och behöver. Nu kan jag tycka att det räcker. Nu kan vi börja agera. Vi behöver inte diskutera om vi ska ha skolbibliotek eller inte. Det är inget val. Det är lagstadgat.

Vi behöver inte heller diskutera om vem som är ansvarig. Det är skolhuvudmannen.

Börja istället diskutera:

Hur ska vårt skolbibliotek se ut för att uppfylla de krav och mål som vi har just hos oss?

Vad ska vi fylla verksamheten med?

På vilket sätt ska vi lösa det?

Så, sluta med den där basdiskussionen. Det är klart nu.

Stort tack.

Tack.

Bokmässan 2014: Dr Ross J Todd form during dinner

Efter fredagens stora seminarium på Bok- och biblioteksmässan arrangeras ett "dinner-meet" av Skolbibliotek Västs styrelse. I fokus för tillfället står skolbiblioteksforskaren Dr Ross J Todd. Huvudpersonen i fråga är riktigt laddad och på ett fantastiskt humör. Idéer levereras i snabb takt, råden som ges över det uppdukade middagsbordet är många. Utläggningar vävs ihop allt eftersom. De är både långa och innehållsrika. 

Tankar och diskussioner ska visa sig ligga helt rätt i tiden. För Sverige. För skolbiblioteken. För lärande i stort. Det är nämligen dags att ta nästa steg och dessutom få ned det på papper. 

- A white paper will do it, replikerar Todd.

Han drar kvickt till sig den servett som årets AMY-pristagare Anne Ljungdahl, under pågående diskussion, börjat täcka med bundsförvanter och politiska aktörer. 
Ett ord förs till. Det hamnar (som synes) allra längst ned.

- Im so sick and tired of the word. I have to hear about it on and on.

En annan variant av ordet plitas ned. 

I´m possible.

- Just a dot. Thats all.


Höjdpunkten under årets bok- och biblioteksmässa är till ända. Två timmar av kreativa samtal tar slut. MEN det är ett slut som för samtliga närvarande markerar början på något - som på sikt kan visa sig bli synnerligen betydelsefullt. 

För skolbiblioteken. För lärandet. För Sverige.

Fortsättning följer folks...