En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.
Inbokat möte med Sveriges välkända skolbiblioteksforskare Louise Limberg, är igång långt innan intervjun rent formellt tar vid. Eller intervju… Det handlar här mer om ett öppet samtal. Ett samtal utan traditionellt strikta gränser. Ett samtal omkring det mesta av betydelse när det kommer till lärande, och då i synnerhet skolbibliotek. När sen inspelning väl tar vid, är diskussionen om förra årets uppmärksammade utgåva Skolbibliotekets roller i förändrade landskap (BTJ Förlag, 2013) redan i full gång. Bara att hänga med på resan folks. Vi kör.
Alltså, när boken Skolbibliotekets roller i förändrade
landskap kom ut, så sågs den snarast som en unik utgåva i sitt slag…
Jo, du skrev det i din blogg efter den konferens vi hade i
Göteborg och då protesterade jag. Det eftersom jag gjorde en forskningsöversikt
som kom ut redan tio år tidigare. Boken kom ut 2002 och var en
forskningsöversikt över skolbiblioteksområdet.
Men kom den ut på det
sätt som förra årets bok gjorde?
Ja, det gjorde den väl. Jag tror att det var Skolverket som
gav ut den. Alltså, jag gjorde två olika böcker och blandar ihop de båda. Den
ena boken var en forskningsöversikt, om sambandet mellan informationssökning och
lärande. Den andra boken heter Skolbibliotekets
pedagogiska roll – en kunskapsöversikt (Skolverket, 2002).
Här leder Louise
Limberg in samtalet på en tredje bok skriven på området. En bok som kom ut
1990. Det blir lite skratt mellan varven, det ska sägas. Men så är
huvudpersonen lite av en legend på området. En legend som dessutom får chansen
att prata fritt. En röd tråd i samtalet är därför inte alltid fallet, sagt för att om inte annat, ha ryggen någorlunda fri…
Varför kom då förra
årets bok ut?
Därför att den förra var för gammal. Det kom väldigt många
frågor från fältet. Vi som då jobbade på BHS (Bibliotekshögskolan i Borås)
upplevde att det kom förfrågningar från folk. Vi mötte folk under konferenser
och så vidare. De frågade om det inte ska komma en ny översikt, eller en ny
upplaga.
Den gamla boken var väl bra så länge den fungerade. Framför
allt har det hänt mycket under tiden som gått. Skolreformer och nya läroplaner
var en sak, men det var så oerhört mycket som var annorlunda i medievärlden.
Det höll därför inte riktigt, då det knappt fanns någonting
med om digitala medier. Om sociala medier fanns ingenting alls.
Om man nu inte skulle
ha läst boken, så kan ändå dispositionen visa att det fanns en avsikt att få
med vissa valda delar den här gången.
Det är riktigt. Där skulle finnas ett historiskt perspektiv,
en presentation och analys av villkor för skolbibliotek så som dessa kan
utläsas via aktuella styrdokument, institutioner och
intressenter på området. En nyhet i relation till tidigare böcker är ett
fylligt kapitel om samspel mellan forskning och yrkespraktik på
skolbiblioteksområdet. Därefter ägnas ett kapitel vardera åt skolbibliotekets
kärnverksamheter, läsfrämjande respektive informationskompetens.
Om vi koncentrerar
oss på den biten som du har skrivit, den som tecknar ned översikten av området
skolbibliotek ur ett historiskt perspektiv. Det vore intressant att höra något om hur
du angrep hela det här området som kapitlet spänner över, ungefär hundra år. Hur gick
det till?
Det är sådant som går att göra när man är väl förtrogen med
ett område. Jag hade året innan skrivit ett fylligt kapitel i den antologi som
kom ut hundra år efter den första biblioteksförfattningen. Det var en bok där redaktörerna
var Anders Frenander och Jenny Lindberg (Styra eller stödja? Svensk
folkbibliotekspolitik under hundra år, Bibliotekshögskolan i Borås, 2012). I den boken hade jag ett kapitel om
skolbibliotekets historia 1911 till 2011. För den studien hade jag redan gått
igenom ett stort material.
Hur framställs
perioden i boken?
Det var mycket fokus på politiska dimensioner, eftersom boken
som helhet handlade om bibliotekspolitik under hundra år. Det är inte det enda
jag har gjort i bibliotekshistoria. Jag har undervisat på området och skrivit andra texter. Det är klart att
jag går tillbaka och tittar, läser i källor vad som sagts och skrivits. Men,
som sagt, jag är väl förtrogen med området som sådant.
Du känner dig bekväm
kan man säga?
Ja, absolut. Jag har ju jobbat med området så länge.
Vad är dina
reflektioner omkring hela den här långa perioden på hundra år?
Det är inte enkelt att säga så här rätt upp och ned, men jag
vet att jag slutade mitt kapitel om vad som var återkommande och vad som
samtidigt var väldigt annorlunda. De saker som var beständiga omkring
skolbibliotek och de människor som ägnade sig åt detta under de tidigare decennierna
under 1900-talet. De brottades delvis med samma sak.
De var upptagna av barns läsförmåga, läsutveckling,
läsinlärning och läsförståelse.
Det talades inte direkt om informationssökning då, utan mer
om att eleverna skulle lära sig att använda olika typer av facklitteratur för
att lära sig om olika ämnen. De var upptagna av att skolbibliotekets verksamhet
och material skulle vara användbart för det som eleverna skulle lära sig i
skolan. Sen hade de också en idé om att de kunde stötta eleverna i deras
fritidsläsning. På det sättet är det mycket som är gemensamt, men sen är
villkoren för hur man jobbar helt annorlunda.
Skolan idag är väldigt annorlunda… Det kan man alltid
diskutera för övrigt. Men grundläggande är det samma mål det handlar om. Någonstans
är det grundläggande att man har strävat efter att eleverna ska bli fullvärdiga
medborgare i ett demokratiskt samhälle. Sen formuleras det på olika sätt.
Värdegrund och mål är
rätt så lika alltså?
Ja, men sen är de pedagogiska metoderna väldigt annorlunda. Villkoren
för lärandet. Samhället som sådant. Vilka som går i skolan inte minst. Hela internationaliseringen
av det svenska samhället.
Sen har vi nu de helt nya medievärldarna. Alltså, när böcker
för 100 år sen var dyrgripar och där det i många hem för 50-70 år sen bara
fanns Bibeln och Postillan fortfarande, så går det nästan inte att föreställa
sig hur mediesituationen förändrats.
Inte minst gäller det villkoren för barns läsande idag, i
synnerhet i de nya digitala världarna, där det också kan vara svårt för de
vuxna i skolan att följa med barnen. Dagens skola ställer stora krav på elevers
självständiga lärande. Det förekom självständiga uppgifter, även på 1920-talet,
men det är praxis nu för tiden – att eleverna själva ska ta sig an uppgifter,
som till exempel projektarbete, enskilt eller i grupp.
Det grundar sig i pedagogiska metoder och teorier. Sen finns
det politiska förtecken omkring det här också.
Just de politiska
frågorna är något du tar upp i boken. Frågor på politisk nivå faller ofta samman
på grund av olika uppfattningar på området, beroende på vilka som tagit beslut…
Nu blev det inte så olika. Det var ju det som visade sig.
Först en bibliotekslag på 1900-talet. Sen den senaste
skollagen och den nya bibliotekslagen på det. Lagen har kommit till, men det
finns inga instrument för att genomföra eller följa upp den. Allting lämnas
till kommunal och lokal nivå, där makten finns över skolan. Det finns väldigt
många dåliga skolbibliotek fortfarande.
Du som har verkat så
länge inom området och som ser de brister som fortfarande finns. Visst, de goda
exemplen finns, men i det stora hela finns mycket kvar att göra. Vad är det som
behövs göras idag, så det i praktiken blir en likvärdighet på området?
Tittar man på kommunal nivå så finns det goda exempel. Jag
träffade precis en person som jobbat som skolbibliotekssamordnare i Jönköping
och nu flyttat till Linköping. Hon var överlycklig. Linköping är ett exempel på
en väldigt bra kommun. Men då finns det en skoldirektör där. Han var i Växjö
tidigare.
Du syftar här på Lars
Rejdnell?
Ja, precis. Vissa personer med makt som på något sätt kan utskilja
det här och som tror att det här är värt att satsa på. Personer som arbetar målinriktat,
med tydliga strategier, allt för att kunna göra den typen av satsningar.
Nu finns den nya skollagen och den nya bibliotekslagen, men
det finns väl inga uttalade sanktioner vad jag vet.
Efter att boken kom
ut, vilket var inför förra årets Bokmässa. Vad har hänt?
Den blev väldigt väl mottagen. Många av oss som har varit
med och skrivit boken, inte bara jag, har varit inbjudna talare på en rad olika
konferenser, i en rad olika sammanhang. I akademiska miljöer och ute på fältet.
På bibliotekskonferenser i olika sammanhang. Vi har inte fört någon statistik,
men Cecilia Gärdén, Helena Francke, Mats Dolatkhah och Anna Hampson Lundh har
föreläst en hel del. Jag har själv varit ute flera gånger och boken har fått
bra gensvar, både i politiska, akademiska och rent professionella sammanhang.
Det är glädjande och känns väldigt bra. Det i sig har ett värde, men en sak som
samspelar med detta och som är väldigt intressant, är vad jag sett i år omkring
MIK (medie- och informationskunnighet). Det är ett begrepp som väldigt snabbt
fått en stor spridning.
Ett begrepp som inte
ens Skolverket använder sig av… än.
Jag vet det och jag har all respekt för att de inte gör det.
Här kommer vi med
hjälp av Louise Limberg själv oavkortat in på området MIK. Ett område som redan
tidigt var planerat att beröras - dels då MIK idag är på mångas läppar, dels
för att bibliotekarie Sofia Malmberg ingår i årets intervjuserie från
Bokmässan. En bibliotekarie som i år fått sin bok ”Bibliotekarien som
medpedagog” utgiven på BTJ Förlag. Intervjun med Sofia Malmberg går redan nu
att läsa här på bloggen.
Fortsättningen på den
här intervjun publiceras även den på bloggen, då som en andra del på ett längre
samtal om allt från - Skolbibliotekets historia i Sverige till det ”nya” (men
ännu inte vedertagna) begreppet MIK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar