torsdag 9 oktober 2014
Hur skapas världens bästa skolbibliotek? Före detta rektor Börje Ehstrand vet
Onsdagens heldagskonferens i Göteborg Skoldag - läsning, lärande och kunskap? avslutas med en timmes gemensam diskussion. En av konferensens tre talare är Börje Ehstrand. Före detta rektor på Rinkeby-skolan och skapare av flera framgångsrika skolbibliotek.
En sista riktad fråga summerar Ehrstrands minst sagt levande framträdande tidigare under dagen.
Hur skapas världens bästa skolbibliotek?
Om barnen ska få kunskaper snabbt, levande kunskaper, då måste man utnyttja genvägarna. Den viktigaste genvägen för eleven är att läsa många böcker tidigt. Sen ska de fortsätta att läsa böcker i tidig ålder, men också ta till sig andra människors tankar, funderingar och problemlösningar. Det är väldigt mycket av det här som ingår i böcker. Där finns många tankar som berikar livet. Det kan man inte bara avstå ifrån.
När man resonerar med lärarna på det här viset så kommer de fram till att vi måste prioritera ett bra skolbibliotek och en välutbildad skolbibliotekarie, så vi får det stöd i lärarlaget som vi efterlyser och behöver. Jag tyckte själv att det var väldigt kloka tankar av lärarna på Rinkeby-skolan, då det var just lärarna som drev på mest i det här. Jag var bara en hantlangare, kan man säga. Det var lärarna som gjorde jobbet.
Jag är glad att jag fick vara hantlangare. Att jag fick vara med och utveckla skolbiblioteken på bland annat Rinkeby-skolan. Det tog oss emot toppen. Av 120 skolor i Stockholm placerade vi oss på de åtta främsta platserna. Det här berodde på vår medvetna satsning från skolledning, lärare och stadsdelsbiblioteket. Sen måste man ha en bra relation till politiker och chefer om det här ska kunna gå igenom. Det är dessutom ett stort arbete med nätverk som hjälper till att driva på allt det här, så det blir utveckling av det hela. Hjälp och stöd av varandra - för att hjälpa andra, men man behöver hjälp själv också. Det var därför vi integrerade politikerna i området och lät de ha sina möten hos oss på skolan. Då såg de att det vi gjorde var bra.
Börje Ehrstrand: Rektor i Rinkeby 1989-2012. Tidigare klass- special– matematik- och språklärare. Har bland annat erhållit Kunskapspriset på 250 000 kronor, Utbildningsakademins stora pris och Nordiska skolledarpriset.
Skolorna i Rinkeby satsar mest i Stockholm på välutrustade skolbibliotek och ser läsning och ständig språk- och kommunikationsutveckling som nyckeln till framgång i alla ämnen. Framtidens vinnare har ett rikt språk och är duktiga kommunikatörer. Genvägen till ett rikt språk är att läsa många böcker tidigt.
Länk till konferensprogram: http://skolbibliotekvast.blogspot.se/2014_08_01_archive.html
måndag 6 oktober 2014
Intervjuserie Bokmässan 2014: Skolbiblioteksforskare Louise Limberg, del 1
En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.
Inbokat möte med Sveriges välkända skolbiblioteksforskare Louise Limberg, är igång långt innan intervjun rent formellt tar vid. Eller intervju… Det handlar här mer om ett öppet samtal. Ett samtal utan traditionellt strikta gränser. Ett samtal omkring det mesta av betydelse när det kommer till lärande, och då i synnerhet skolbibliotek. När sen inspelning väl tar vid, är diskussionen om förra årets uppmärksammade utgåva Skolbibliotekets roller i förändrade landskap (BTJ Förlag, 2013) redan i full gång. Bara att hänga med på resan folks. Vi kör.
Alltså, när boken Skolbibliotekets roller i förändrade
landskap kom ut, så sågs den snarast som en unik utgåva i sitt slag…
Jo, du skrev det i din blogg efter den konferens vi hade i
Göteborg och då protesterade jag. Det eftersom jag gjorde en forskningsöversikt
som kom ut redan tio år tidigare. Boken kom ut 2002 och var en
forskningsöversikt över skolbiblioteksområdet.
Men kom den ut på det
sätt som förra årets bok gjorde?
Ja, det gjorde den väl. Jag tror att det var Skolverket som
gav ut den. Alltså, jag gjorde två olika böcker och blandar ihop de båda. Den
ena boken var en forskningsöversikt, om sambandet mellan informationssökning och
lärande. Den andra boken heter Skolbibliotekets
pedagogiska roll – en kunskapsöversikt (Skolverket, 2002).
Här leder Louise
Limberg in samtalet på en tredje bok skriven på området. En bok som kom ut
1990. Det blir lite skratt mellan varven, det ska sägas. Men så är
huvudpersonen lite av en legend på området. En legend som dessutom får chansen
att prata fritt. En röd tråd i samtalet är därför inte alltid fallet, sagt för att om inte annat, ha ryggen någorlunda fri…
Varför kom då förra
årets bok ut?
Därför att den förra var för gammal. Det kom väldigt många
frågor från fältet. Vi som då jobbade på BHS (Bibliotekshögskolan i Borås)
upplevde att det kom förfrågningar från folk. Vi mötte folk under konferenser
och så vidare. De frågade om det inte ska komma en ny översikt, eller en ny
upplaga.
Den gamla boken var väl bra så länge den fungerade. Framför
allt har det hänt mycket under tiden som gått. Skolreformer och nya läroplaner
var en sak, men det var så oerhört mycket som var annorlunda i medievärlden.
Det höll därför inte riktigt, då det knappt fanns någonting
med om digitala medier. Om sociala medier fanns ingenting alls.
Om man nu inte skulle
ha läst boken, så kan ändå dispositionen visa att det fanns en avsikt att få
med vissa valda delar den här gången.
Det är riktigt. Där skulle finnas ett historiskt perspektiv,
en presentation och analys av villkor för skolbibliotek så som dessa kan
utläsas via aktuella styrdokument, institutioner och
intressenter på området. En nyhet i relation till tidigare böcker är ett
fylligt kapitel om samspel mellan forskning och yrkespraktik på
skolbiblioteksområdet. Därefter ägnas ett kapitel vardera åt skolbibliotekets
kärnverksamheter, läsfrämjande respektive informationskompetens.
Om vi koncentrerar
oss på den biten som du har skrivit, den som tecknar ned översikten av området
skolbibliotek ur ett historiskt perspektiv. Det vore intressant att höra något om hur
du angrep hela det här området som kapitlet spänner över, ungefär hundra år. Hur gick
det till?
Det är sådant som går att göra när man är väl förtrogen med
ett område. Jag hade året innan skrivit ett fylligt kapitel i den antologi som
kom ut hundra år efter den första biblioteksförfattningen. Det var en bok där redaktörerna
var Anders Frenander och Jenny Lindberg (Styra eller stödja? Svensk
folkbibliotekspolitik under hundra år, Bibliotekshögskolan i Borås, 2012). I den boken hade jag ett kapitel om
skolbibliotekets historia 1911 till 2011. För den studien hade jag redan gått
igenom ett stort material.
Hur framställs
perioden i boken?
Det var mycket fokus på politiska dimensioner, eftersom boken
som helhet handlade om bibliotekspolitik under hundra år. Det är inte det enda
jag har gjort i bibliotekshistoria. Jag har undervisat på området och skrivit andra texter. Det är klart att
jag går tillbaka och tittar, läser i källor vad som sagts och skrivits. Men,
som sagt, jag är väl förtrogen med området som sådant.
Du känner dig bekväm
kan man säga?
Ja, absolut. Jag har ju jobbat med området så länge.
Vad är dina
reflektioner omkring hela den här långa perioden på hundra år?
Det är inte enkelt att säga så här rätt upp och ned, men jag
vet att jag slutade mitt kapitel om vad som var återkommande och vad som
samtidigt var väldigt annorlunda. De saker som var beständiga omkring
skolbibliotek och de människor som ägnade sig åt detta under de tidigare decennierna
under 1900-talet. De brottades delvis med samma sak.
De var upptagna av barns läsförmåga, läsutveckling,
läsinlärning och läsförståelse.
Det talades inte direkt om informationssökning då, utan mer
om att eleverna skulle lära sig att använda olika typer av facklitteratur för
att lära sig om olika ämnen. De var upptagna av att skolbibliotekets verksamhet
och material skulle vara användbart för det som eleverna skulle lära sig i
skolan. Sen hade de också en idé om att de kunde stötta eleverna i deras
fritidsläsning. På det sättet är det mycket som är gemensamt, men sen är
villkoren för hur man jobbar helt annorlunda.
Skolan idag är väldigt annorlunda… Det kan man alltid
diskutera för övrigt. Men grundläggande är det samma mål det handlar om. Någonstans
är det grundläggande att man har strävat efter att eleverna ska bli fullvärdiga
medborgare i ett demokratiskt samhälle. Sen formuleras det på olika sätt.
Värdegrund och mål är
rätt så lika alltså?
Ja, men sen är de pedagogiska metoderna väldigt annorlunda. Villkoren
för lärandet. Samhället som sådant. Vilka som går i skolan inte minst. Hela internationaliseringen
av det svenska samhället.
Sen har vi nu de helt nya medievärldarna. Alltså, när böcker
för 100 år sen var dyrgripar och där det i många hem för 50-70 år sen bara
fanns Bibeln och Postillan fortfarande, så går det nästan inte att föreställa
sig hur mediesituationen förändrats.
Inte minst gäller det villkoren för barns läsande idag, i
synnerhet i de nya digitala världarna, där det också kan vara svårt för de
vuxna i skolan att följa med barnen. Dagens skola ställer stora krav på elevers
självständiga lärande. Det förekom självständiga uppgifter, även på 1920-talet,
men det är praxis nu för tiden – att eleverna själva ska ta sig an uppgifter,
som till exempel projektarbete, enskilt eller i grupp.
Det grundar sig i pedagogiska metoder och teorier. Sen finns
det politiska förtecken omkring det här också.
Just de politiska
frågorna är något du tar upp i boken. Frågor på politisk nivå faller ofta samman
på grund av olika uppfattningar på området, beroende på vilka som tagit beslut…
Nu blev det inte så olika. Det var ju det som visade sig.
Först en bibliotekslag på 1900-talet. Sen den senaste
skollagen och den nya bibliotekslagen på det. Lagen har kommit till, men det
finns inga instrument för att genomföra eller följa upp den. Allting lämnas
till kommunal och lokal nivå, där makten finns över skolan. Det finns väldigt
många dåliga skolbibliotek fortfarande.
Du som har verkat så
länge inom området och som ser de brister som fortfarande finns. Visst, de goda
exemplen finns, men i det stora hela finns mycket kvar att göra. Vad är det som
behövs göras idag, så det i praktiken blir en likvärdighet på området?
Tittar man på kommunal nivå så finns det goda exempel. Jag
träffade precis en person som jobbat som skolbibliotekssamordnare i Jönköping
och nu flyttat till Linköping. Hon var överlycklig. Linköping är ett exempel på
en väldigt bra kommun. Men då finns det en skoldirektör där. Han var i Växjö
tidigare.
Du syftar här på Lars
Rejdnell?
Ja, precis. Vissa personer med makt som på något sätt kan utskilja
det här och som tror att det här är värt att satsa på. Personer som arbetar målinriktat,
med tydliga strategier, allt för att kunna göra den typen av satsningar.
Nu finns den nya skollagen och den nya bibliotekslagen, men
det finns väl inga uttalade sanktioner vad jag vet.
Efter att boken kom
ut, vilket var inför förra årets Bokmässa. Vad har hänt?
Den blev väldigt väl mottagen. Många av oss som har varit
med och skrivit boken, inte bara jag, har varit inbjudna talare på en rad olika
konferenser, i en rad olika sammanhang. I akademiska miljöer och ute på fältet.
På bibliotekskonferenser i olika sammanhang. Vi har inte fört någon statistik,
men Cecilia Gärdén, Helena Francke, Mats Dolatkhah och Anna Hampson Lundh har
föreläst en hel del. Jag har själv varit ute flera gånger och boken har fått
bra gensvar, både i politiska, akademiska och rent professionella sammanhang.
Det är glädjande och känns väldigt bra. Det i sig har ett värde, men en sak som
samspelar med detta och som är väldigt intressant, är vad jag sett i år omkring
MIK (medie- och informationskunnighet). Det är ett begrepp som väldigt snabbt
fått en stor spridning.
Ett begrepp som inte
ens Skolverket använder sig av… än.
Jag vet det och jag har all respekt för att de inte gör det.
Här kommer vi med
hjälp av Louise Limberg själv oavkortat in på området MIK. Ett område som redan
tidigt var planerat att beröras - dels då MIK idag är på mångas läppar, dels
för att bibliotekarie Sofia Malmberg ingår i årets intervjuserie från
Bokmässan. En bibliotekarie som i år fått sin bok ”Bibliotekarien som
medpedagog” utgiven på BTJ Förlag. Intervjun med Sofia Malmberg går redan nu
att läsa här på bloggen.
Fortsättningen på den
här intervjun publiceras även den på bloggen, då som en andra del på ett längre
samtal om allt från - Skolbibliotekets historia i Sverige till det ”nya” (men
ännu inte vedertagna) begreppet MIK.
onsdag 1 oktober 2014
Intervjuserie Bokmässan 2014: Sofia Malmberg "Vi måste sätta bibliotekarien på kartan”
-->
En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.
Vissa möten och intervjutillfällen sätter sig direkt. Andra ska trilskas och stöka runt o det grövsta. Hur mötet med skolbibliotekarie Sofia Malmberg från Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm ska bedömas utifrån ovanstående är inte helt givet.
O ena sidan är Sofia Malmberg oerhört tydlig och direkt i sin mission, men då handlar det också närmast om ett upprop - För bibliotekariens rätt att ta plats. För bibliotekarien som medpedagog i dagens mångfacetterade skola.
O andra sidan är det en krasch utan dess like. Ljudspåret från det första intervjutillfället är bokstavligen raderat. Ingenting av Sofias upprop finns kvar.
Samtidigt... det är mitt i allt det där, på plats under Bokmässan, som trovärdigheten bakom Sofia Malmbergs ord på allvar gör sig gällande.
En kort signal, sen är allt återställt. Bibliotekarien ställer upp på nytt. Utan minsta tvekan infinner hon sig och bjuder så för en andra gång, på sin högst personlig berättelse - om sin nya bok utgiven på BTJ Förlag, om sin passion för läroprocessen, om sin stora kärlek till eleven och dess inneboende förmåga att skapa. Bara att njuta och ta lärdom folks - Uppropet sitter precis där det ska. På pränt. För alltid.
Som inledning,
ge oss en bra bild av vem Sofia Malmberg är.
Jag är en väldigt driftig bibliotekarie som ser till att det händer. Jag gillar
när det är kreativt. När det händer mycket saker på en gång. Saker som gör
skillnad.
Du är
bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm. Hur ser ditt uppdrag
och arbete ut?
Mitt uppdrag är att vara en del av elevernas måluppfyllelse. Att arbeta med
pedagogiska projekt i klassrummet. Projekt som integrerar i den ordinarie
undervisningen, där jag fungerar som medpedagog till läraren.
Utifrån din och
dina kollegors arbetsformer och med ett starkt stöd från BTJ Förlag, föddes en
idé om att skriva en bok om ert arbete. Hur kom allt det här till egentligen?
Saken var den att jag inte kände att jag hade någon bibliotekarie jag kunde
prata med. De jag pratade med förstod inte riktigt vad jag menade. De jobbade
på helt andra sätt. De hade inte kommit dit att de jobbade efter läroplanen på
riktigt, där de integrerade sitt arbete i undervisningen. Jag kände att jag
hade ett behov av att utbyta tankar kompetensutvecklande tankar och diskutera
med någon. Jag ville läsa om det också och började titta runt. Det måste finnas
något skrivet om det här, tänkte jag. Men då sa Eva (BTJ Förlag), som blev min
förläggare senare, att det inte fanns något skrivet.
”Kanske du vill skriva den boken Sofia?”. Det ville jag naturligtvis.
När du säger
”på riktigt”, vad menar du då?
Att det man gör verkligen spelar roll för elevens måluppfyllelse. Att det
som görs av bibliotekarien är med i undervisningen redan från början. Att jag
som bibliotekarie är med från start och strukturerar upp lärarnas planering,
vad gäller just det projekt som ska göras.
Inga sporadiska
punktinsatser med andra ord, utan det ska finnas en ”röd tråd” genom det arbete
som görs?
Absolut. Det ska finnas klara kopplingar till läroplanen hela tiden. Läraren
ska vara med, för att kunna spinna vidare på det jag säger under lektionen, och
använda det senare.
Kommer ni ihåg vad vi pratade om då?
Kommer ni ihåg vad vi gjorde?
Boken heter
”Bibliotekarien som medpedagog”. I fokus står arbetsmetoder och till det - en
idébank för läsaren, där avstamp tas i det nya begreppet MIK (medie- och
informationskunnighet). Vad är MIK, enligt dig?
Det är ett väldigt stort begrepp och det är ganska nytt. I mina tankar är
det nog så, då jag jobbar med informationssökning och källkritik, att det är en
ny etikett på just detta.
Vad är då det
nya med MIK?
Nu är jag kanske inte rätt person att svara på det, men det är väl en del bitar
i detta som är mer övergripande. Det handlar ju i grund och botten om
källkritik. Det nya skulle kunna vara att det finns en sammanbindande term, som
gör att det blir mer legitimt att arbeta med det här i läroprocessen.
Skolbibliotek
Västs årliga pris Malin Koldenius-stipendiet gick 2013 till Barbro Oxstrand i
Göteborg. En lärare som gjort en licentiat på Göteborgs Universitet kring just
MIK. Underlag för arbetet var framför allt Unescos riktlinjer. Hur närvarande
är de för dig i ditt arbete?
Jag har inte Unesco i fokus när jag jobbar, utan för mig är läroplanen i
fokus. Sen kan jag bygga vidare på det som finns i Unesco. Jag ställer upp på
begreppet som sådant. Men för mig är det läroplanen som gäller, då den är här
och nu, för mig och lärarna.
Så läroplanen
är det som gäller?
Ja, annars har jag inget existensberättigande i klassrummet.
Vad är enligt
dig essensen i er nya bok?
Essensen i boken är mycket – att vi som bibliotekarier behöver ta plats. Vi
behöver visa att vi finns, att vi kan och att vi vill. Det är en sak om jag som
bibliotekarie är kompetent. Det är jättebra, men om ingen vet om det så spelar
det ingen som helst roll. Jag kan sitta där i biblioteket och klaga, och undra
varför de inte kommer och jobbar med mig. Undra vad det är för fel, surna till
och bli bitter över det. Eller så gör jag någonting åt det. Jag går till
lärarna och säger att det här kan jag. Jag har det här projektet på gång. Jag
vill jobba med dig. Vill du jobba med mig?
Att jag syns i alla möjliga pedagogiska sammanhang, för att visa att det
här är någonting som är vitalt för mig. Visa att jag kan bidra till
undervisningen. Att vi kan ta hjälp av varandra. Att vi kan lyfta ihop våra
kompetenser och skapa någonting helt nytt.
I boken lägger
du och din kollega kraft på att lägga fram ”entreprenörskapet” för
bibliotekarien. Är det vad du talar om nu?
Ja, det kan man säga. För mig är entreprenörskapet två delar.
1. Att eleverna ska ansvara för sin egen läroprocess. De ska känna att det
här är angeläget för mig. Det här vill jag jobba med. Där finns jag med som
coach och som handledare, men det är eleverna som gör jobbet.
2. I det projekt jag bedriver vill jag att det ska finnas en koppling till
någonting. Alldeles för ofta blir det som eleverna ska producera ett papper som
hamnar på lärarens kateder. Det rättas och kommer tillbaka. I bästa fall hamnar
det i en pärm. Sen glöms det bort.
Det här ska kännas angeläget. Det ska kännas att det är på riktigt. Det ska
bli ett material som går att visa upp för kompisar, för släkt… då blir man också
mån om att jobba lite extra. Då vill man att det ska bli riktigt bra. Eleven
upplever att det spelar roll det som görs.
Blir det något
mer än en pappersprodukt på er skola?
När jag är med så blir det väldigt ofta något mer än en pappersprodukt. Det
blir någonting som går att visa upp. Ibland innebär det att vi får till ett
konkret samarbete med näringslivet, där de delar med sig av sitt kunnande och
sin kompetens. Ibland att eleverna skapar film eller arbetar med bloggande.
Om jag utgår
ifrån vad boken förespråkar och tillåter mig att lämna ett påstående. Det här
är i stort vad många skolbibliotekarier redan gör idag, fast det inte alltid
syns under ett samlat namn. Vad säger du då?
Absolut. Det är väldigt många bibliotekarier som gör ett fantastiskt bra
jobb, men det syns inte. Man gör vissa delar kanske och man är väldigt bra på
vissa delar. Men det syns inte, för man talar inte om att man gör det. Det som
görs lyfts inte fram. Återigen, vi måste ta plats. Det här gör jag och jag är
kompetent på det här området. Jag är bra på det jag jobbar med. Det måste visas
mot skolledning och lärare. Se till att synas i press. Synas i alla möjliga
sammanhang. Sätta bibliotekarien på kartan.
Det kan vara väldigt nedslående att lämna ett arbetslagsmöte och känna att
det inte går fram. Lärarna köper det i teorin men det händer ingenting. Då
gäller det att göra saker på ett annat sätt, inte göra mer av samma om det är
fel. Det är här viktigt att tänka nytt.
Som jag har
upplevt saken finns det idag en viss oro över att MIK ska konkurrera ut ordinarie
skolbiblioteks-verksamhet, liksom skolbibliotekariers yrkesroll i skolan.
Existerar enligt dig ett sådant hot, eller får verksamhet och bibliotekarier
snarare extra dragkraft i och med nuvarande intåg av MIK i skolans värld?
Det här talar bara till vår fördel. Det är det här vi jobbar med. Det här
är vårt kompetensområde, så det är klart att vi hoppar på det här tåget. Det
här fungerar mer som extra bitar till vår verksamhet. Jag ser inget som helst
hot här.
Bokmässan i år
– Du gör och har gjort en hel del nedslag redan, inte minst som föreläsare, vad
jag har förstått. Vad har varit roligast hittills?
Det som har varit jätteroligt är att stå där. Sen det som händer efteråt. När
man får det där utbytet med kollegor. Reflektioner kring hur man gör med
problem. Hur olika problem ska kunna lösas.
Jag hade till exempel en workshop och föreläsning i Axiells regi, där
workshopen fokuserade mycket på:
- Hur gör man för att skapa det här projektet?
- Vilka element behövs?
- Hur ser man till att det faktiskt händer?
Den processen tycker jag är oerhört intressant.
Stämmer det att
en ny bok är på planeringsstadiet?
Det stämmer. Jag har precis fått kontrakt med mitt förlag för en andra bok.
Den första boken handlar om informationssökning och källkritik. Den andra boken
kommer att fokusera på biblioteket som social faktor.
Hur kan vi använda sociala engagemang för att skapa intresse för läsande miljöer
och för läsande kontext. Läsande förebilder, poetry slam, den typen av saker.
Allt för att skapa ett intresse för biblioteket. Det finns så oerhört mycket
saker som unga kan välja att göra idag. Saker som inte är biblioteksrelaterade.
Varför ska de då välja biblioteket?
Jag frågade i
föregående intervju Elin Lucassi från Kungliga Biblioteket om hon verkligen
hinner med allt. Dags att fråga dig detsamma – Hur hinner du med?
För att jag tror på att utforska nya saker. Bra saker som kan vara
utmaningar för mig som yrkesperson. Saker som jag från början kanske inte har
full koll på, men som jag lär mig under resans gång.
Hittar du några
utmaningar?
Ja, det gör jag hela tiden. Nya spännande saker. Nya kontakter. Då måste
jag tänka lite mer. Vad får de ut av det här? Vad kan de bjussa på - vad kan
jag bjussa på? Vad kan vi göra tillsammans?
Slutligen. Dina
fritt valda ord riktade till Skolbibliotek Väst-bloggens läsare. Hur låter de?
Vi som bibliotekarier måste ta plats. Vi måste vara kreativa och faktiskt
våga vara de som stör. Vi är väldigt rädda för att störa, men det är just det
som vi måste göra. Vi måste våga störa och det i alla möjliga sammanhang där
lärare inte väntar sig att vi ska finnas. Ställa frågor.
Hur gör du här? Varför tänker du på det här sättet? Skulle vi kunna göra så
här istället?
Det finns att
göra Sofia.
Alltid. Hur mycket som helst.
Stort tack!
Tack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)