Har vi råd att säga nej?

If school librarians can’t prove they make a difference, they may cease to exist!

Ross Todd. Han skrämmer, utmanar, förvirrar!

Samtidigt går det inte att komma ifrån att påståendet är lite spännande också, eller hur?


Jag satt nyligen och bläddrade i Carol C. Kuhlthaus senast översatta bibel om informationssökning Informationssökningsprocessen –En lärande process med lärare och bibliotekarie i samverkan med elevernas informationskompetens i fokus.

Kuhlthau talar ofta om ”osäkerhetsprincipen”, vilket i stort handlar om de känslor som eleven tar med sig inför ett arbete eller ämnesval. Istället för att strikt följa sin egen informationssökningsmodell (i sju faser), låter hon dörren stå vidöppen under sökprocessen, det för att kunna fånga upp eventuella känslor som dyker upp för eleven på vägen. På det sättet inkluderas eleven i lärandet på ett fullständigt sätt.

För er som inte är vidare bekanta med Carol C. Kulthau och Ross Todd, så är båda forskare med lärarbakgrund, knutna till det statliga Universitet Rutgers i New Jersey.

Det som är ständigt återkommande i deras syn på lärande i förhållande till skolbibliotek, för det är alltid lärandet utifrån elevens behov som är i fokus, är att den som är i lärandeposition alltid måste vilja möta det som komma skall.

Obehagligt eller inte, det ligger i uppdragets natur och är därför oundvikligt!

Om vi som bibliotekarier, kunskapsförmedlare, inspiratörer, korsbefruktare… lär oss att känna igen och prioritera elevernas känslolägen, när vi tillsammans med eleven befinner oss i en lärande situation…

Om vi behåller elevens behov i medvetandet, om vi utgår ifrån att eleven redan har med sig kunskap och erfarenheter när den söker upp oss, om vi håller oss öppna inför det eleverna har att lära oss, för det har de…

Om vi är redo att sätta eleven i centrum, det som Ross Todd menar är avgörande för om vi bibliotekarier överhuvudtaget ska kunna överleva…

DÅ är vi redo att kliva in och bli en del av – Framtidens Skolbibliotek!


MEN Varning!!!

Nämnt kan lätt separeras från oss och få titeln ”skolans inre arbete” stämplat på sig.

Det är därför av yttersta vikt att vår framtid synliggörs. För vad är det egentligen vi vill?

Skollag, läroplan, lärarutbildning, nationell bibliotekspolitik, statistikbehandling… Allt ska behandlas med siktet inställt på – Samhällets framtid!

Det är viktigt att siktet är inställt på hur skolbiblioteket i framtiden ska vara utformat,
och hur vi skolbibliotekarier ska verka för att nå dit.
Nu talar vi kanske TIO ÅR framåt! Inte nu, inte om ett år, utan om 2019!

Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt, det behövs inte, det finns redan otroligt mycket kunnande om skolbibliotek - Det uppdrag som vi skolbibliotekarier ska ägna oss åt.

Vi ska därför ta intryck av de som kan, de som redan har prövat, de som har konfronterat problem, som Carol C. Kuhlthau och Ross Todd, våra grannländer Danmark och Norge, och i Sverige, inom området ledande, som Louise Limberg och Mikael Alexandersson och deras Textflytt och sökslump, Helvetesgapet, Smile och Många Smile i Malmö, Projekt StilBib…

Vi måste därför tillsammans - alla vi som är involverade i den här smala och lilla, men samtidigt så ofattbart stora branschen - arbeta för att skolbiblioteket ska bli det naturliga inslag i det framtida samhället, som framtiden kräver!


Skolbiblioteket kommer då kanske att bli:

- En livsavgörande samhällsresurs!

- En kunskapsförmedling som utmanar!

- En lustfylld plats!

- En skolas hjärna!

- En skolas hjärta!



Nu frågar jag er – Har vi råd att säga nej?




Fredrik Ernerot, Ordförande, Skolbibliotek Väst